Bemötande av helgens artiklar i DN

Press meddelande 2007-05-23

Nu när helgens K-1 gala är genomförd kan vi äntligen ta oss tid att bemöta de artiklar och faktafel som diverse tidningar har publicerat under helgen.

K1 Scandinavia arrangeras med hjälp av närmare 200 människor, av vilka cirka 100 jobbar helt ideellt och resten är anlitade yrkesgrupper. Kostnaderna är höga och i det bästa fall har vinsten räckt till ett par löner men i flera fall inte ens det.

Några få av dessa som jobbar eller tävlar i dessa galor har ett förflutet som vi inte alls är stolta över. Något som alla har ångrat och betalt för men som vi tack vare pressen aldrig tillåts lägga bakom oss.

Långt ifrån alla kampsportare har som sagt en brokig bakgrund. Sanningen är att endast ett fåtal har det men tyvärr har media valt att ställa dessa i fokus. När man på matchdagen fyller tre sidor av sportbilagan med upp till 17 år gamla nyheter (vars idrottsliga värden är obefintliga) är det omöjligt att inte undra över syftet. DN säger sig vara en granskande tidning som strävar efter sanningen. Vi hade köpt detta resonemang om alla de som pekades ut i artiklarna var människor som fortfarande misskötte sig. Men så var inte fallet. Tvärtom faktiskt – de som i DN:s artikel stämplades som kriminella är människor som har ändrat sig och idag lever normala liv.

Jag skulle vilja påstå att den gemensamma nämnaren för de flesta människor som söker sig till kampsport i tävlingsform, är ett gediget intresse samt överskott på energi som alla inte kunnat få utlopp för på rätt sätt.

Livets väg är inte alltid rak. Många av oss gör fel och hamnar snett, men detta betyder inte alltid att man är ond och alltid kommer att handla fel. Ett sätt att komma ur destruktiva cirklar är dessutom att hitta något som fångar ens intresse och dirigera om energin till något positivt. Kampsport har, många gånger, haft denna effekt och för många varit ett viktigt steg på vägen mot ett sundare liv, vi har sett det för många gånger för att ignorera detta.

Men i skenet av Dagens Nyheters skriverier kan man undra om människor med trasslig bakgrund inte ens ska få utöva idrott som yrke? Eller är frågan att de kan göra vad de vill så länge de inte blir framgångsrika? Med tanke på att rätt många yrken idag inte är tillgängliga för tidigare straffade människor, så är alternativen inte många.

Man borde kanske inte bli förvånad över mediernas ansträngningar att sänka snarare än att höja människor med trasslig bakgrund då värdet att sälja lösnummer idag är verkar stå över vanlig moral & etik för vissa.
Men varför inte tänka lite längre och lite mer nyanserat? Samma information skulle kunna presenteras på annat sätt. Ni skulle ha kunna ta efter SVT och skriva om hur grabbar med besvärlig bakgrund med kampsportens hjälp har tagit sig tillbaka till ett bättre liv. Ni skulle ha kunnat beskriva vad de gör nu, hur de tränar, den hårda disciplin som de måste underkasta sig för att hålla sig i toppform. Ni skulle kunna använda oss som ett verktyg att nå och handskas med de ungdomar som idag finns utanför samhället och som många knappt vill ta i med handskar - istället för att enbart och i detalj vältra sig i det förflutna som många har kämpar länge för att göra sig fria ifrån.

Men det vore kanske för mycket begärt?

Oavsett det som skrivits och dess syfte kommer vi att fortsätta bedriva en verksamhet som omfattar ALLA, inklusive en del människor i marginalen. Vi kommer att fortsätta ge dem en andra & tredje chans, så länge de är villiga att försöka!

 

Kasra Ashhami Producent
Mats Söderström Ordförande
Peter Andersson Stage manager
Anders Kardell t.f. Presstalesman

m.fl